Jojis - 30 år med påstådd obotlig cancer

Precis som så många andra älskade jag TV-serien Sex and the City när det begav sig. På många sätt och vis älskar jag fortfarande den serien och råkar den visas som repris en sen vardagskväll när jag som av en händelse slår på TV:n fastnar jag lätt och ler åt minnet när jag såg just det avsnittet, som för tillfället visas, för allra första gången.

Trots min kärlek till denna serie har mina känslor varit tudelade när det har gällt den kommande filmen som nu fick sin Sverigepremiär den 21 juni. Jag har hela tiden känt att när det väl blev klart att serien skulle bli film skulle jag garanterat bli tvungen att se filmen förr eller senare, på ett eller annat sätt. Om jag sedan innerst inne ens ville att det skulle göras en film är jag osäker på. Serien slutade bra i mina ögon. Jag hade redan fantiserat färdigt min fortsättning. Vad som kunde tänkas hända med rollfigurerna osv. Att det då skulle komma en film som eventuellt kunde tänkas förstöra vad jag i efterhand konstruerat i min hjärna var inget som jag såg fram emot.

Nu ska jag dock inte kommentera en massa om själva filmen, som jag och min söta väninna Anna, var och såg i kväll på ett fullsatt Filmstaden samman med främst en massa tonårsbrudar och en och annan karl i åldern 40+ (???), mer än att jag vill säga att jag tycker att den var bra på de allra flesta sätt.  Jag är nöjd och vill rekommendera alla som gillade serien att se filmen. Jag blev inte besviken, även fast jag till viss del drabbades av den känsla som jag var rädd för. Känslan som jag inte kan ge något namn annat än att jag redan var klar med Sex and the City och när någonting återupplivas kan det aldrig någonsin igen bli som det en gång var - på både gott och ont.

Från det ena till det andra måste jag sedan bara komma med utropet: What the fuck?!?! 21:00 var jag och Anna på Cornetto Bar för att ta oss en välbehövlig fika. Inget ont om Cornetto. Åtminstone inte i vanliga fall och visst kanske caféet ville skylla på att det endast var en timma kvar till stängning (vilket de inte skyllde på och det hade ändå inte varit en ursäkt), men när vi stod där bad jag om att få en kladdkaka med grädde och jag fick då till svar att: "Vi har det mesta, men ingen grädde. Den är tyvärr slut, men du kan få en glassbit till kladdkakan i stället utan någon extra kostnad." blev jag smått störd.

Jag: "Då tar jag en kula vaniljglass." 
Servitören: "Åh, vi har vilken glass som helst, men tyvärr ingen vanilj."

Jag såg fundersam ut och bad honom räkna upp några glassorter, men det var ingen som föll mig i smaken då det inte ens fanns den enklaste, vanligaste glassmak och jag inte var sugen på kiwiglass o dyl. Detta innebar ju också att  hans kommentar om att de hade "vilken glass som helst" var detsamma som att fara med osanning.

Jag: "Har ni ingen vaniljsås som jag kan få till kakan då, i stället för glass?"
Servitören: "Har vi någon vaniljsås? frågade han och kastade ett  hjälpsökande öga till en av servitriserna som skakade på huvudet. Nej, vi har ingen vaniljsås heller, den är också slut."
Jag: "Då tar jag en kula med hasselnötglass, tack." 

:=) Detta var ju inte speciellt underhållande skrivet av mig och jag vill inte klaga på Cornetto. Personalen var trevlig och fast jag även i vanliga fall tycker att de har ett alldeles för dåligt utbud när det gäller allehanda bakelser, kakor etc (sådant kanske helt enkelt inte är populärt, vad vet jag?) tycker jag ändå inte att det är för mycket begärt att det borde finnas grädde och vaniljsås på ett café, vilken tid på dygnet man än kommer dit för en fika eller matbit. Skulle grädden börja ta slut mot kvällskvisten är det väl bara att fort som ögat springa över till ICA Skrapan för att köpa och fylla på förrådet tillfälligt även fast man nyttjar sig av en annan leverantör i vanliga fall?

Helhetsupplevelsen av denna kväll fick ändå mer än godkänt eftersom jag fick min välbehövliga dos av Anna. Hade det inte varit på grund av henne hade jag antagligen varit bra mycket mer beklagande och suttit och finputsat på en insändare till VLT nu där jag skulle ha spytt min galla ur mig för att jag inte hade fått en gigantisk portion grädde till min kladdkaka.

:=)

Dagens -

1) Jag är allmänt tvär, oggig, sur, näbbig och provocerande just nu. Att jag säger ifrån titt som tätt är en sak, men jag behöver ju inte vara såååå överdriven. Särskilt när det inte är någon som tar till sig av det som jag säger i varje fall och då talar jag främst om och till min familj.

Dagens +

1) Egentligen är det många, men jag skriver bara en i dag och det är att jag fick ett totalt oförväntat blombud hem i dag på eftermiddagen. Trettio rosor i tre olika färger blev levererade hem till mig. Min fina vän Åsa, som bor i London sedan sex år, tyckte visst att det var exakt vad jag behövde just nu och visst hade den fabulösa lilla tösen alldeles rätt. Tack, tack och tack igen!


Midsommardagen bjöd på fint väder - och min älsklingsfärg!


Nja, jag passar inte alls bra i morsans solbrillor.

/Jojis - gör mitt bästa för att ladda upp alla bilder från midsommar på min www.jojis.pixbox.se, men det bara gååååååååååår inte just nu. Pixbox kan fara och flyga!