Hemma igen

Det tog sin lilla tid, men nu är jag hemma igen sedan 17:15 idag. Wow, vilken fantastisk känsla. Jag kan inte uttrycka varken mer eller mindre än så just nu. Hemma. Mmmmm...

/Jojis

Lungepisoden fortsätter

Nu så mina vänner, nu håller vi tummarna för lungornas kapacitet igen. Om det inte vore för att det är helg hade detta säkerligen kunnat gjorts mycket tidigare, men man är väl inte så där högprioriterad direkt.

I förmiddags gjorde jag en lungröntgen igen och jag fick svar här vid halv ett att lungen ser bra ut igen varpå man precis har kopplat ifrån det så kallade dränaget ytterligare en gång. Dränaget ska vara frånkopplat i cirka fyra timmar innan det för en hundrade gång gör en röntgen igen. Ser den röntgen bra ut kan man äntligen ta ut dränaget för gott och detta görs i morgon bitti.

Jag vill inte ta ut någonting i förskott, men visst är det ta mig tusan dags för mig att bli av med denna skit snart? Om ni bara visste hur otroligt försämrad jag har blivit under dessa två veckor i hela min fysik. Det är skrämmande hur handikappad som jag har blivit och jag har ingen aning om hur saker och ting ska fungera när jag kommer hem härifrån. Vilka som jag ska vända mig till, hur saker och ting ska skötas, om det är en personlig assistent som jag behöver, hemtjänst - vad? Det är svårt det här och vem är det som ska/bör ta tag i det?

Det känns också så skumt att jag direkt efter detta ska sätta igång med nya cellgifter. Det var det som jag kom in för när man upptäckte detta med lungan, men eftersom det har blivit en sådan fars runt detta har jag nästan glömt bort det primära: att jag har en cancertumör som antagligen växer och ställer till en massa besvär och som vi är tvungna att tillåtas växa på grund av strulet med lungan. Jag tror inte att den ligger och softar direkt och har tagit semester som de flesa andra denna sommar. *ler snett*

Klockan är snart 13:00 och jag väntar på att min mamma och äldsta syster M ska komma på besök. Gällande den sistnämnda måste jag, tyvärr, säga "kors i taket" om. Jag trodde aldrig att hon skulle göra någonting för mig som sjuk eller hälsa på mig någonsin när jag har legat inlagd. Denna helg skulle bli hennes sista chans och det verkar som om hon tog den, fast det återstår att se. Hon har ju inte dykt upp ännu och hon måste alltid gå efter dagsformen. Jösses, tänk om en annan alltid var tvungen att gå efter dagsformen. Då skulle man ju alltid vara elak och aldrig få någonting gjort alls. :=)

Ett stort tack till en strålande Malino och en mysklädd Linda som besökte mig vid olika tillfällen igår så jag slapp spendera hela lördagen själv. Tänk, vad sådant värmer. Tidigare under veckan har väännerna Josse och Vivi ärat mig med besök och obligatoriskt godis också. Godis måste alltid bringas med, annars kan man lika gärna stanna hemma. *s*

Annars sov söta mamma här måndag till och med onsdag. Det kan inte alls ha varit skoj så all heder och kärlek till min mor som hade orken att tråkas ut samman med mig genom att bara finnas till och snacka och hjälpa till med vissa bestyr som jag inte vill att en sjuksyster ska hjälpa mig med samt att jag har kunnat skicka iväg henne till koisken o dyl då jag inte kan ta mig dit själv. En eloge till dig mamma, samt till pappa som sov här förra veckan och till snubben som sitter vid min sjuksäng och jobbar i veckorna i stället för att sitta på kontoret och arbeta. Vilken familj jag har säger jag bara.

Nu ska jag lägga den bärbara leksaken åt sidan och vila lite, Det är skumt att man kan bli mer trött av att bara ligga still. Bara det att behöva ta en paus från mitt surfande (som det knappt har blivit något av med sedan i fredags) känns asknasigt. Jag gör ju inget annat än vilar, väl?

Dagens minus

1) Trötthet.
2) Snabba förlamningssymtom i benen.


Dagens plus

1) Riesen chokladgodis som jag har blivit helt manisk i.
2) Serien "Big Shots" som ligger på datorn och som jag strax ska börja glo på.


/Jojis - en god söndagskväll till er alla. 

Inlagd hela Sverige runt känns det som och det fortsätter...

.

Ettan, tvåan och fyran är de enda TV-kanalerna som jag kan nyttja just nu som patient på Karolinskas Thorax-(lung)avdelning. Ettan visar enbart från OS, fyran visar enbart nyheter och fantastiska program som "Hem till gården" och annat krafs som bland annat involverar Ernst K (jag kan inte stava hans efternamn) och tvåan är blank fram till och med nu när det visas Rapport och därefter något annat intetsägande program. Fy faaaan, så totalt värdelöst det är att vara inlagd på sjukhus när man inte ens får fylla sin hjärna med en massa skräp!!! *suckar*

Nu ska jag dock vara glad dessa få minuter till som jag har kvar att använda mig av en dator. Min sambo är nämligen här på besök och i stället för att umgås med varandra har han med sig en av sitt jobbs bärbara datorer som han använder i tjänsten vilket innebär att jag kan slösurfa och skriva en uppdateringen om mitt tillstånd den stund som han är barmhärtig och lånar mig datorn. Snällt, va? :=)

Jag vet inte vad jag ska säga vad som har hänt. Just nu är alltså inlagd på en lungavdelning på Karolinska i Solna. Det kan ju tänkas lite skumt. Särskilt med tanke på att det egentligen var meningen att jag i tisdags f örra veckan skulle vara inlagd på Radiumhemmet på Karolinska i Solna cirka ett dygn för min kommande cellgiftsbehandling. Men det är som jag säger. Det blir ALDRIG så pass lång eller kort tid som man tror. Aldrig, så varför ens ifrågasätta mig?


Förra måndagen, ett dygn för tidigt också av anledningar som vi inte behöver gå in på här, blev jag således inlagd på Raidumhemmet i Solna. Mamma hade gjort mig sällskap i en sjuktransport där jag hade fått sitta i min rullstol fastsatt. Vi åkte iväg klockan 11:00. LAH (Lasarett Ansluten till Hemsjukvård) hade varit hos mig runt åtta på förmiddagen för att bland annat kolla min smärtmedicinering och innan jag for iväg ändrades ordineringen via telefon = jag fick ännu starkare morfindosering per timme samt per tionde minut varpå det sistnämnda är vad som kallas bonusdoseringar som jag kan kontrollera och dosera själv. Dock utan att riskera att överdosera givetvis.

Denna måndag hade jag fruktansvärt ont. Jag bara satt och vände och vred på mig mest hela tiden. Hade suttit i vardagsrummets fotölj hela natten lång och förstod inte riktigt hur jag skulle lyckas sitta faststill i en alldeles för hård rullstol i cirka en timma och en kvart innan exempelvid en säng erbjöds mig på KS någonstans.

Jag förvarnade mammsen om att jag i varje fall inte skulle vara i min bästa form psykiskt eftersom jag gjorde mitt allra bästa för att ta dessa bonusdoseringar under bilfärden till KS.

Väl på Radiumhemmet blev jag inskriven av en manlig sköterska ganska snabbt. Efter denna inskrvning dröjde det inte alltför länge innan en ung, trevlig, manlig underläkare också skrev in mig medan han gjorde en allmän undersökning av mig. Det var under denna undersökning som det upptäcktes. Tror jag att det var i varje fall. Jag har inte världens bästa koll som sagt då jag nog var mer eller mindre hög som ett hus. Min högra lunga lät i varje fall inte som den skulle och efter en del undersökningar kunde det konstateras att min högra lunga var kollapsad. När det har skett eller varför är omöjligt att svara på. Den är inte utvidgad som det ska är väl enbart det enklaste sättet att förklara det på bara.

Vad som hände under måndag, tisdag och onsdag har jag ingen större koll på. Snubben, mellansyrran, mamma och pappa var här tillsammans, var för sig och en och en och vet bättre än jag vad som hände med mig, men när det blev dags för den så kallade operationen var jag själv. Just nu har det sprutats in någon form av "medicin" i min lunga, i det hål där dränaget har satts in. Detta för att få lungan att vidgas ut.

Onsdagen förra veckan blev jag flyttad från Radiumhemmet (eftersom jag nu ansågs vara en lungpatient och inte en cancerpatient) till Thoraxenheten som ligger en bra bit ifrån Radiumhemmet. Där har jag nu bara legat dag ut och dag in, natt ut och natt in. Till sängs. Mina ben fungerar ju inte till ett tag tillbaka så de kan jag ju inte använda mig av speciellt mycket och bra. Därav min tidigare surhet över bristen på TV-kanaler då det inte finns  så mycket annat för mig att göra än att glo på TV.

Nu var det dock en del glada miner från läkarkåren tidgigare i veckan när man har kopplat ifrån dränaget vid två tillfällen. Höger lunga har hållit sig fortsatt utvidgad. Man kopplade ifrån dränaget ytterligare igen klockan 06:00 i morse och vid en ny lungröntgen klockan 10:30 hoppades man på en fortsatt utvidgad lunga = jag skulle kunna skickas tillbaka till Radiumhemmet under fredagen för att återgå till min planerade behandling där. Det är naturligtvis inte bra att mina cellgiftsbehandlingar skjuts på framtiden hela tiden.

Men, men... 12:30, här och nu, fick jag meddelat mig att lungan har gått ihop sig kanske en halv decimeter till. En oönskad bieffekt alltså. Nu är dränaget snabbt påkopplat igen och det görs en röntgen IGEN cirka klockan 15:00 för att se om den expanderar sig som den ska. Mer "klister" kommer att sprutas in för att få lungan att hålla sig som den ska sedan tror man nu att det blir först på måndag som jag hamnar på Radiumhemmet.. Absolut inte i morgon i varje fall efter det som hände nu. Åhh, vad drygt! Nu handlar det inte så mycket om värk, det är bara fruktansvärt långtråkigt (som vanligt) att få tiden att gå. Jag kan ju inte tvinga familjen att vara här titt som tätt och definitivt inte vänner. Särskilt inte när jag ligger i Stockholm och de befinner sig i Västerås. Sååå rolig är jag nog inte att hänga med att de kan tänka sig att spendera en kväll med mig i ett rum som faktiskt är större än en studentbostad. Haha. :-)!!! Det handlar till stor del om sällskapet alltså. *s*

Nåja, faktumet är nu att jag inte får komma hem till denna helg. Höger lunga jävlas och livet suger allmänt och varför man drabbas av detta fenomen har jag ingen som helst aning om mer än att det blir mer vanligt bland unga, långa, smala människor. Främst killar till och med. Och skulle inte underläkaren på Radiumhemmet lyssnat på mina lungor hade man antagligen inte upptäckt detta än på ett tag. Jag är ju en ganska inaktiv tjej och detta skulle antagligen ha märkts först om jag "tagit ut mig" ordentligt.

Nix, åter till ett tycka-synd-om-mig-stadium samtidigt som jag ska hoppas på det bästa.

Dagens -

1) Det är så fruktansvärt kvaft och här finns ingen AC.


Dagens +

1) Det känns rätt att äta godis utan att få dåligt samvete. *ler*


/Jojis


Morfin, smärta och sömnlöshet

Ni får ursäkta min totalt urusla stavning som jag använder mig av titt som tätt av eftersom jag nu för tiden har en stor tendens att sätta mig ned och skriva mina blogginlägg när jag är galet übertrött mitt på nätterna. Förr har jag alltid haft problem med att somna alls. Nu är jag trött när som helst och jag har definitivt inga problem med att somna på nätterna. Ändå vill jag av någon anledning trotsa sömnen, både den naturliga och den "konstgjorda" som kommer från morfinet som jag "måste" ta mot smärtan. Måste gör jag kanske inte, men jag är ingen kvinna som kan jämställas med Fantomen som uthärdar hur mycket som helst och vid ett tillfälle som detta tänker jag inte utstå mer än nödvändigt sedan får andra ha sin åsikt om den saken.

Just ja, för närvarande är jag alltså hur trött som helst och skulle kunna somna in som den pömsigaste lilla bäbis runt midnatt. Men i stället för att göra just det, somna in, är det konstant något som jag kommer underfund med att jag måste tänka på, skriva ett blogginlägg någonstans på Internet, läsa en bok eller flertalet blogginlägg som antingen tilltalar mig och eller som får mig att vilja spy, äta och dricka vid en tidpunkt där det inte passar sig, kanske spela något på PS3:an osv.

Det är inget som hindrar mig från sängen. Jag är inte det minsta rädd för den, men ändå kan jag inte få arslet ur vagnen och krypa till kojs. Jag kan inte för mitt huvud förstå varför. Hmm.

Nu är klockan strax 22:00 och jag är inte direkt trött, men jag ska bara (jag vet, där kom en välkänd mening som vi alla känner till och som lär följas av fler "jag ska bara") ringa ett telefonsamtal för att därefter gå på toaletten och när jag har gjort dessa två bestyr är det dags för åtminstone några timmars sömn. Jepp, jag lovar er sömn, men jag garanterar er inte att jag kommer att sova hela natten lång.  Det blir väl snarare tvärtom. När de flesta kommer smygandes, ragglandes, spattserandes och kanske sjungandes på väg hem eller på väg bort på morgonkvisten kommer jag irriterandes att vakna upp och mumla surt för mig själv åt den högljudda skara människor som jag själv brukar kunna sålla mig till helg efter helg. Och så är det bara för mig att gå upp för att säkerligen pissa och sedan lockar Internet eller någoonting annat alldeles för mycket för att jag ska få ro nog att gå och lägga mig igen. Jag känner igen mönstret alldeles för mycket om jag inte får för mig att göra totalt tvärtom. Då jag bara ligger däckad i fjorton timmar i streck bara för att det är så otroligt sköööööönt! :o)

De nyaste bilderna tagna på mig.


Daterad den första augusti. Ljuv som en sommarälva fast jag själv bara
undrar vad som har hänt med mitt uppblåsta ansikte. :-/


Vilken hottie!!!


Dagens -

1) Att inte kläder beställda över Internet blir levererade redan dagen efter.
2) Alla politiska så kallade "sex-skandaler" som amerikansk nyhetsmedia roar sig med att skriva om, prata om och sända om i radio och TV. Vem bryr sig?!?!

Dagens +

1) Besök av Beatrice och Oliver samt Vania med dottern Thilde. Det är alltid underbart med besök.
2) Spelet Buzz, även fast jag fortfarande inte kan vinna. Det måste vara något fusk inblandat.
3) Turkisk Peppar. Smask och slurp!

/Jojis - sängen väntar.

RSS 2.0