Jojis - 30 år med påstådd obotlig cancer

.

Ettan, tvåan och fyran är de enda TV-kanalerna som jag kan nyttja just nu som patient på Karolinskas Thorax-(lung)avdelning. Ettan visar enbart från OS, fyran visar enbart nyheter och fantastiska program som "Hem till gården" och annat krafs som bland annat involverar Ernst K (jag kan inte stava hans efternamn) och tvåan är blank fram till och med nu när det visas Rapport och därefter något annat intetsägande program. Fy faaaan, så totalt värdelöst det är att vara inlagd på sjukhus när man inte ens får fylla sin hjärna med en massa skräp!!! *suckar*

Nu ska jag dock vara glad dessa få minuter till som jag har kvar att använda mig av en dator. Min sambo är nämligen här på besök och i stället för att umgås med varandra har han med sig en av sitt jobbs bärbara datorer som han använder i tjänsten vilket innebär att jag kan slösurfa och skriva en uppdateringen om mitt tillstånd den stund som han är barmhärtig och lånar mig datorn. Snällt, va? :=)

Jag vet inte vad jag ska säga vad som har hänt. Just nu är alltså inlagd på en lungavdelning på Karolinska i Solna. Det kan ju tänkas lite skumt. Särskilt med tanke på att det egentligen var meningen att jag i tisdags f örra veckan skulle vara inlagd på Radiumhemmet på Karolinska i Solna cirka ett dygn för min kommande cellgiftsbehandling. Men det är som jag säger. Det blir ALDRIG så pass lång eller kort tid som man tror. Aldrig, så varför ens ifrågasätta mig?

Förra måndagen, ett dygn för tidigt också av anledningar som vi inte behöver gå in på här, blev jag således inlagd på Raidumhemmet i Solna. Mamma hade gjort mig sällskap i en sjuktransport där jag hade fått sitta i min rullstol fastsatt. Vi åkte iväg klockan 11:00. LAH (Lasarett Ansluten till Hemsjukvård) hade varit hos mig runt åtta på förmiddagen för att bland annat kolla min smärtmedicinering och innan jag for iväg ändrades ordineringen via telefon = jag fick ännu starkare morfindosering per timme samt per tionde minut varpå det sistnämnda är vad som kallas bonusdoseringar som jag kan kontrollera och dosera själv. Dock utan att riskera att överdosera givetvis.

Denna måndag hade jag fruktansvärt ont. Jag bara satt och vände och vred på mig mest hela tiden. Hade suttit i vardagsrummets fotölj hela natten lång och förstod inte riktigt hur jag skulle lyckas sitta faststill i en alldeles för hård rullstol i cirka en timma och en kvart innan exempelvid en säng erbjöds mig på KS någonstans.

Jag förvarnade mammsen om att jag i varje fall inte skulle vara i min bästa form psykiskt eftersom jag gjorde mitt allra bästa för att ta dessa bonusdoseringar under bilfärden till KS.

Väl på Radiumhemmet blev jag inskriven av en manlig sköterska ganska snabbt. Efter denna inskrvning dröjde det inte alltför länge innan en ung, trevlig, manlig underläkare också skrev in mig medan han gjorde en allmän undersökning av mig. Det var under denna undersökning som det upptäcktes. Tror jag att det var i varje fall. Jag har inte världens bästa koll som sagt då jag nog var mer eller mindre hög som ett hus. Min högra lunga lät i varje fall inte som den skulle och efter en del undersökningar kunde det konstateras att min högra lunga var kollapsad. När det har skett eller varför är omöjligt att svara på. Den är inte utvidgad som det ska är väl enbart det enklaste sättet att förklara det på bara.

Vad som hände under måndag, tisdag och onsdag har jag ingen större koll på. Snubben, mellansyrran, mamma och pappa var här tillsammans, var för sig och en och en och vet bättre än jag vad som hände med mig, men när det blev dags för den så kallade operationen var jag själv. Just nu har det sprutats in någon form av "medicin" i min lunga, i det hål där dränaget har satts in. Detta för att få lungan att vidgas ut.

Onsdagen förra veckan blev jag flyttad från Radiumhemmet (eftersom jag nu ansågs vara en lungpatient och inte en cancerpatient) till Thoraxenheten som ligger en bra bit ifrån Radiumhemmet. Där har jag nu bara legat dag ut och dag in, natt ut och natt in. Till sängs. Mina ben fungerar ju inte till ett tag tillbaka så de kan jag ju inte använda mig av speciellt mycket och bra. Därav min tidigare surhet över bristen på TV-kanaler då det inte finns  så mycket annat för mig att göra än att glo på TV.

Nu var det dock en del glada miner från läkarkåren tidgigare i veckan när man har kopplat ifrån dränaget vid två tillfällen. Höger lunga har hållit sig fortsatt utvidgad. Man kopplade ifrån dränaget ytterligare igen klockan 06:00 i morse och vid en ny lungröntgen klockan 10:30 hoppades man på en fortsatt utvidgad lunga = jag skulle kunna skickas tillbaka till Radiumhemmet under fredagen för att återgå till min planerade behandling där. Det är naturligtvis inte bra att mina cellgiftsbehandlingar skjuts på framtiden hela tiden.

Men, men... 12:30, här och nu, fick jag meddelat mig att lungan har gått ihop sig kanske en halv decimeter till. En oönskad bieffekt alltså. Nu är dränaget snabbt påkopplat igen och det görs en röntgen IGEN cirka klockan 15:00 för att se om den expanderar sig som den ska. Mer "klister" kommer att sprutas in för att få lungan att hålla sig som den ska sedan tror man nu att det blir först på måndag som jag hamnar på Radiumhemmet.. Absolut inte i morgon i varje fall efter det som hände nu. Åhh, vad drygt! Nu handlar det inte så mycket om värk, det är bara fruktansvärt långtråkigt (som vanligt) att få tiden att gå. Jag kan ju inte tvinga familjen att vara här titt som tätt och definitivt inte vänner. Särskilt inte när jag ligger i Stockholm och de befinner sig i Västerås. Sååå rolig är jag nog inte att hänga med att de kan tänka sig att spendera en kväll med mig i ett rum som faktiskt är större än en studentbostad. Haha. :-)!!! Det handlar till stor del om sällskapet alltså. *s*

Nåja, faktumet är nu att jag inte får komma hem till denna helg. Höger lunga jävlas och livet suger allmänt och varför man drabbas av detta fenomen har jag ingen som helst aning om mer än att det blir mer vanligt bland unga, långa, smala människor. Främst killar till och med. Och skulle inte underläkaren på Radiumhemmet lyssnat på mina lungor hade man antagligen inte upptäckt detta än på ett tag. Jag är ju en ganska inaktiv tjej och detta skulle antagligen ha märkts först om jag "tagit ut mig" ordentligt.

Nix, åter till ett tycka-synd-om-mig-stadium samtidigt som jag ska hoppas på det bästa.

Dagens -

1) Det är så fruktansvärt kvaft och här finns ingen AC.


Dagens +

1) Det känns rätt att äta godis utan att få dåligt samvete. *ler*


/Jojis