Skallröntgen och uppskjuten behandling

I går förmiddag hängde jag på låset till labbet på Centrallasarettet för ytterligare ett blodprov. När jag på eftermiddagen sedan såg på min mobiltelefon att det var någon från 'skyddat nummer' som ringde förstod jag omedelbart att det var någon sköterska från onkologen som ringde för att meddela mig dagens provsvar. Jag förstod också genast att denna sköterska skulle säga att dagens planerade cellgiftsbehandling skulle bli uppskjuten av den enkla anledning att de inte ens skulle ha hört av sig om alla provsvar var som de skulle.

Och mycket riktigt: mina vita blodkroppar var alldeles för låga igen. Värdena gällande de vita blodkropparna hos en frisk människa ska ligga på mellan 3.5-8.8. Är de högre än 8.8 tyder det på att man har en infektion i kroppen. Är de för låga innebär det att benmärgen helt enkelt inte är så duktig på att producera dessa vita blodkroppar och det är detsamma som att man har ett extra nedsatt immunförsvar och är mer infektionskänslig än annars. Är de för låga och man drabbas av någon form av infektion har kroppen helt enkelt inte samma möjligheter att göra sig själv frisk och detta kan innebära att även den enklaste förkylning kan innebära livsfara.

För att jag ska kunna få cellgifter måste de vita blodkropparna ligga på minst 3.0. Gårdagens blodprover visade på att de endast låg på 2.1 och det blev bestämt att jag skulle lämna blodprov i dag på förmiddagen också. Mest för att se om värdena åtminstone var på väg uppåt eller om de var på väg nedåt.

Så innan jag tog mig till arbetet blev det lasarettet i morse igen runt åttasnåret. Klockan 13.30 var det sedan bara för mig att infinna mig på lasarettet ytterligare än gång då jag sedan tidigare hade ett inbokat läkarbesök hos en doktor C. Av henne fick jag veta att 'de vita' nu var nere på 1.9. Min benmärg mår uppenbarligen inte speciellt bra eftersom den inte är duktig att återhämta sig just nu.

För lite mer än ett år sedan avslutade jag min förra cellgiftskur som innebar sex behandlingar. Efter varje avslutad kur fick jag en spruta som heter Neulasta. Den sprutan är till för att hjälpa benmärgen på traven när det gäller att producera vita blodkroppar. Av någon anledning valde man att avvakta med att ge mig denna spruta nu under denna första behandlingsomgång för att helt enkelt se om den var nödvändig till en början. Nu har man dock kommit fram till att så snart som 'de vita' har nått en tillfredsställande nivå igen ska jag få denna spruta efter nästa behandling.

Jag vet att jag har sagt det förut, men tack och lov för högkostnadsskyddet! Denna Neulastaspruta kostar nämligen i dagsläget 12 471 kronor att hämta ut på Apoteket. Nej, det är inget skämt. Fatta om man skulle vara tvungen att hosta upp de pengarna ur egen ficka var tredje vecka. En omöjlighet skulle jag vilja påstå.

Nåväl, åter till läkarbesöket. Jag pratade mest om hur jag allmänt hade mått och känt mig fysiskt efter min första omgång cellgifter. Bland annat tog jag upp att jag har haft väldigt mycket  huvudvärk på sistone. Den har varit hanterlig, men ändock väldigt ovälkommen. Det värsta är att jag inte har kunnat somna ifrån den eftersom jag oftast har mått finfint på kvällstid, men i samma stund som jag har vaknat på morgonen har jag drabbats av huvudvärk i samma stund som jag slagit upp ögonen. Inga bra starter på dagarna med andra ord.

Detta är dock inget som jag själv har tagit speciellt allvarligt på, men doktor C skickade en remiss till en CT-röntgen av hjärnan min på en gång och jag fick tid redan nu på onsdag (i morgon) klockan 11.00. Haha, jag kan med andra ord inte direkt påstå att jag märker av strejken på något sätt.  Här går det minsann undan. Sedan blir jag ju lite orolig. Brrr, inte kan det väl finnas något i min hjärna förutom en hög intelligens? *ler snett*

Röntgen i morgon med andra ord, sedan ska jag lämna nya blodprov på fredag igen för att se om värdena har tagit sig upp någonting då så att jag förhoppningsvis kan få mina cellgifter på måndag nästa vecka.

Det är så mycket planering som måste ske kring cellgifternas vara eller icke vara. Blir något inställt eller framflyttat måste jag göra om hela mitt schema vad gäller jobbet exempelvis. Sedan känns det väldigt jobbigt då jag tycker att jag märker av lite nya försämringar i foten. Just nu kan jag inte vicka på någon av mina tår längre. De reagerar inte. Hur ska cellgifterna, förhoppningsvis, kunna hjälpa mig när jag aldrig får dem i mig? Jag vill ju inte att denna känselnedsättning ska vara permanent och ju längre tid som det tar mellan behandlingarna desto större risk är det givetvis att tumören sätter fart och börjar växa mer och sprider sig och det får fan i mig inte hända!

Men nog om detta för i kväll. I morgon är det Valborg och jag har i skrivande stund inte den blekaste aning om vad jag ska ha för mig för något. Glo på någon brasa, grilla hos någon kompis, ta en öl på någon uteservering, sitta hemma och spela något spel på PS3:an eller allmänt häcka framför TV:n? Det återstår att se.

På torsdag åker jag dock med min mellansyrra, hennes dotter och vår äldsta syster dotter ut till stugan för att bara mysa under ett dygn samman med pappa. På fredagen sedan, om dagsformen tillåter, kommer jag att befinna mig på BMB igen för att se det enda coverband som är värt att se, nämligen Duo Jag. Där hoppas jag verkligen på en trevlig kväll.

Dagens minus:

1) Att var femte ungdom mellan 15-25 år anser, enligt en ny enkät, att man som tjej får skylla sig själv om man går utmanade klädd och därmed lockar en eller flera killar till att våldta en. Sådan idioti gör mig vettskrämd och mållös.
2) Finnar i ansiktet.
3) Frun till den 73-åriga Josef Fritzl som påstås inte ha anat någonting om att han har haft deras dotter inlåst i deras källare i 24 år samtidigt som han gjorde dottern på smällen sex gånger om. Yeah, right. Jag köper det inte. Hon må vara en mästarinna på att leva i förnekelse, men självklart har hon anat någonting, men helt enkelt gjort valet att inte vilja/tordas/orka agera på det.

Dagens plus:

1) Inom den närmaste veckan blir jag med ny mobil. Min första nya på mer än fem år. Nokia 6500 heter min nya älskling.
2) Massor av blommor pryder nu mina balkonglådor och det gör mig så nöjd.
3) Paul Scholes gjorde ett snyggt mål för Manchester United i fjortonde minuten i dagens Champions Leauge match.

/Jojis önskar alla en härlig sista april.

Kommentarer
Postat av: Vania

Sista april och hela helgen blev förvisso trevlig men jag önskar att du fått vara pigg och varit med oss!

2008-05-05 @ 11:38:16
Postat av: Elisa

Hej,
Kikar in och undrar hur då mår.
Hälsningar
Ny läsare av din blogg /Elisa

2008-05-08 @ 21:08:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0