42-åringen erkänner morden på Pernilla och Engla
Den så kallade 42-åringen, lastbilschauffören som har suttit häktad på sannolika skäl misstänkt för mordet på alternativt bortförandet av tioåriga Engla samt mordet på den då 31-åriga Pernilla som sommaren 2000 brutalt blev bragd om livet i Falun, har i dag erkänt.
Den tioåriga flickan är tyvärr död och han har pekat ut platsen, där han har grävt ned henne, för polisen. Bara för att detta handlar om ett barn borde det göra mig mest berörd, men det är faktiskt att gåtan Pernilla har fått sitt svar efter nästan åtta år som griper tag om mitt hjärta mest.
Jag känner nästa, som vanligt, inte främst något oresonligt hat eller en avsky gentemot gärningsmannen. Jag tänker bara på alla familjer, båda hans och offrens, och hur det måste kännas för dem och just nu kan inte mina tankar hindras från att i första hand gå till Pernillas familj, släktingar och nära vänner. Hur gamla sår måste rivas upp samtidigt som de antagligen känner en gigantisk lättnad och det kanske är först nu som de verkligen, verkligen kan gå vidare i sina liv.
Även fast jag själv aldrig har mött Pernilla känns det ändå lite extra inom mig då min mellansyster har en allra bästa väninna sedan 1993. Denna väninna, som också är min granne, är från Dalarna och hade förutom syrran min också EN annan god väninna och tillika barndomskamrat som hon också har bott ihop med. Denna väninna var den mördade Pernilla.
Denna kväll ska jag tända ett ljus för alla närstående till Engla, Pernilla och 42-åringen. Ett ljus som kanske någon gång, någonstans, kan bringa lite värme, vägledning och hopp mitt i all förtvivlan för alla inblandade.
Dagens minus:
1) Säljakten i Kanada (och säljakt över huvud taget givetvis).
2) Dödsstraff.
3) När batteriet i iPoden dör medan jag lyssnar på den.
Dagens plus:
1) Mycket riktigt vann Manchester Untied med 2-1 över Arsenal. Som jag tippat också. Yes! Ligatiteln är vår.
2) Nip/Tuck är på TV i kväll.
3) Isvatten.
/Jojis
