Cancern har nu gjort sitt intrång i delar av ryggmärgen...
... så en uppgiven, men ändock en vem-fan-orkar-bry-sig-längre-Jojis, kommer väl realtivt snart med den längsta uppdateringen någonsin i mitt bloggandes historia om all skit som har hänt sedan i torsdags.
Men jag kan säga till er mina kära vänner, och ni andra mer ytliga bekantskaper, som ids följa den dokusåpa som ju utgör mitt liv att det ser mycket, mycket mörkt ut. Det har det i och för sig gjort under väldigt lång tid, men detta bakslag kändes extra stort. Det är otroligt förvånansvärt hur mycket som oddsen är emot mig precis hela tiden, även när de inte borde vara det. Exempelvis var det nu tre alternativ som var troliga för min del, men självklart var det då ett fjärde, otippat och sämsta möjliga, alternativ när cancernförändringar har satt sig i ländryggens spinalkanal samtidigt som själva huvudtumören tycks ha växt (inte ens stangerat!!!) nästan i direkt anslutning till precis avslutad strålbehandling.
Vad kan jag säga? I bästa fall får jag svar under tisdag kväll eller onsdag förmiddag om vad som händer med mig just nu och sedan väntar en helkroppsröntgen för att konstatera om cancern har spridit sig till några andra ställen. Även fast cellgifter, när det kommer till min cancer, inte alls är botande ser det just nu ändå ut som att någon form av cellgiftsbehandling kommer att starta senast i nästa vecka. Syftet med den kuren återstår i sådana fall att se. Kanske att det kan förlänga livet en stund på mig?
Ur medicinsk synvinkel är också numera amputationen helt utesluten och d e t är faktiskt någonting som gör mig glad. Jag har inte det valet längre och det känns nästan som att en börda har lyft från mina axlar.
Musten har runnit ur mig för i kväll och jag är ledsen för mina trista besked. Fortsättning följer...
Med all min kärlek
Jojis
Men jag kan säga till er mina kära vänner, och ni andra mer ytliga bekantskaper, som ids följa den dokusåpa som ju utgör mitt liv att det ser mycket, mycket mörkt ut. Det har det i och för sig gjort under väldigt lång tid, men detta bakslag kändes extra stort. Det är otroligt förvånansvärt hur mycket som oddsen är emot mig precis hela tiden, även när de inte borde vara det. Exempelvis var det nu tre alternativ som var troliga för min del, men självklart var det då ett fjärde, otippat och sämsta möjliga, alternativ när cancernförändringar har satt sig i ländryggens spinalkanal samtidigt som själva huvudtumören tycks ha växt (inte ens stangerat!!!) nästan i direkt anslutning till precis avslutad strålbehandling.
Vad kan jag säga? I bästa fall får jag svar under tisdag kväll eller onsdag förmiddag om vad som händer med mig just nu och sedan väntar en helkroppsröntgen för att konstatera om cancern har spridit sig till några andra ställen. Även fast cellgifter, när det kommer till min cancer, inte alls är botande ser det just nu ändå ut som att någon form av cellgiftsbehandling kommer att starta senast i nästa vecka. Syftet med den kuren återstår i sådana fall att se. Kanske att det kan förlänga livet en stund på mig?
Ur medicinsk synvinkel är också numera amputationen helt utesluten och d e t är faktiskt någonting som gör mig glad. Jag har inte det valet längre och det känns nästan som att en börda har lyft från mina axlar.
Musten har runnit ur mig för i kväll och jag är ledsen för mina trista besked. Fortsättning följer...
Med all min kärlek
Jojis
Kommentarer
Postat av: Din vän en som saknar dig otroligt mycket.Rummet är för tomt.
Du måste fixa detta......
Postat av: Jojis
Javisst, säger du att jag ska fixa det får jag väl se till att göra det då, vem du än är. ler
Trackback
