Jojis - 30 år med påstådd obotlig cancer

Nu så mina vänner, nu håller vi tummarna för lungornas kapacitet igen. Om det inte vore för att det är helg hade detta säkerligen kunnat gjorts mycket tidigare, men man är väl inte så där högprioriterad direkt.

I förmiddags gjorde jag en lungröntgen igen och jag fick svar här vid halv ett att lungen ser bra ut igen varpå man precis har kopplat ifrån det så kallade dränaget ytterligare en gång. Dränaget ska vara frånkopplat i cirka fyra timmar innan det för en hundrade gång gör en röntgen igen. Ser den röntgen bra ut kan man äntligen ta ut dränaget för gott och detta görs i morgon bitti.

Jag vill inte ta ut någonting i förskott, men visst är det ta mig tusan dags för mig att bli av med denna skit snart? Om ni bara visste hur otroligt försämrad jag har blivit under dessa två veckor i hela min fysik. Det är skrämmande hur handikappad som jag har blivit och jag har ingen aning om hur saker och ting ska fungera när jag kommer hem härifrån. Vilka som jag ska vända mig till, hur saker och ting ska skötas, om det är en personlig assistent som jag behöver, hemtjänst - vad? Det är svårt det här och vem är det som ska/bör ta tag i det?

Det känns också så skumt att jag direkt efter detta ska sätta igång med nya cellgifter. Det var det som jag kom in för när man upptäckte detta med lungan, men eftersom det har blivit en sådan fars runt detta har jag nästan glömt bort det primära: att jag har en cancertumör som antagligen växer och ställer till en massa besvär och som vi är tvungna att tillåtas växa på grund av strulet med lungan. Jag tror inte att den ligger och softar direkt och har tagit semester som de flesa andra denna sommar. *ler snett*

Klockan är snart 13:00 och jag väntar på att min mamma och äldsta syster M ska komma på besök. Gällande den sistnämnda måste jag, tyvärr, säga "kors i taket" om. Jag trodde aldrig att hon skulle göra någonting för mig som sjuk eller hälsa på mig någonsin när jag har legat inlagd. Denna helg skulle bli hennes sista chans och det verkar som om hon tog den, fast det återstår att se. Hon har ju inte dykt upp ännu och hon måste alltid gå efter dagsformen. Jösses, tänk om en annan alltid var tvungen att gå efter dagsformen. Då skulle man ju alltid vara elak och aldrig få någonting gjort alls. :=)

Ett stort tack till en strålande Malino och en mysklädd Linda som besökte mig vid olika tillfällen igår så jag slapp spendera hela lördagen själv. Tänk, vad sådant värmer. Tidigare under veckan har väännerna Josse och Vivi ärat mig med besök och obligatoriskt godis också. Godis måste alltid bringas med, annars kan man lika gärna stanna hemma. *s*

Annars sov söta mamma här måndag till och med onsdag. Det kan inte alls ha varit skoj så all heder och kärlek till min mor som hade orken att tråkas ut samman med mig genom att bara finnas till och snacka och hjälpa till med vissa bestyr som jag inte vill att en sjuksyster ska hjälpa mig med samt att jag har kunnat skicka iväg henne till koisken o dyl då jag inte kan ta mig dit själv. En eloge till dig mamma, samt till pappa som sov här förra veckan och till snubben som sitter vid min sjuksäng och jobbar i veckorna i stället för att sitta på kontoret och arbeta. Vilken familj jag har säger jag bara.

Nu ska jag lägga den bärbara leksaken åt sidan och vila lite, Det är skumt att man kan bli mer trött av att bara ligga still. Bara det att behöva ta en paus från mitt surfande (som det knappt har blivit något av med sedan i fredags) känns asknasigt. Jag gör ju inget annat än vilar, väl?

Dagens minus

1) Trötthet.
2) Snabba förlamningssymtom i benen.


Dagens plus

1) Riesen chokladgodis som jag har blivit helt manisk i.
2) Serien "Big Shots" som ligger på datorn och som jag strax ska börja glo på.


/Jojis - en god söndagskväll till er alla.