PET-röntgen, uppskjuten cellgiftsbehandling och bilder på födelsedagsbarn
Jag hoppar rakt in i det som har varit det tråkigaste i dag. Eller, egentligen har väl ingenting varit så där överdrivet tråkigt, men i varje fall.
Klockan 08:00 befann jag mig på Centrallasarettet på deras labb för att lämna blodprov. Min andra vända cellgifter skulle påbörjas i morgon och är det något som kommer att vara drygt när det handlar om detta med cellgifter så är det att det tas ständiga blodprover och alltid inför själva cytostatikakuren. I morgon förmiddag är det ju då meningen att jag ska få cellgifter en andra gång.
Well, efter att jag varit på labb fick jag skjuts av pappa min till Karolinska i Solna. Jag skulle vara där klockan 10:00 då jag var ditkallad på en PET-röntgen. Förenklat uttryck kan man säga att den radioaktivitet, som inför denna röntgen sprutas in i min kropp, per automatik kommer att söka sig till aktiva cancerceller. Svaren som jag väntar på ska väl förhoppningsvis utesluta en gång för alla att jag inte har cancer på fler ställen.
På väg tillbaka till Västerås sedan ringde min mobiltelefon. Det var en dam från Dagvårdsavdelningen på Onkologen i Västerås. Hon hade fått mina provsvar på de prover som jag lämnat tidigare på förmiddagen och hon meddelade mig att värdena på mina vita blodkroppar var för låga för att de skulle kunna ge några cellgifter just i morgon.
Detta innebär att jag just nu får avvakta över helgen, lämna nya blodprov på måndag förmiddag och därefter få reda på igen om värdena är för låga eller ej. Skulle de se okej ut antar jag att det blir på tisdag som jag får nästa omgång cellgifter.
Åh, det är så trist när det blir minsta lilla strul i ett liv som jag annars försöker få lite inrutat just nu. Blir det cellgifter på tisdag kan jag exempelvis inte följa med ned på konferens i Jönköping där jag annars ska vara tisdag till onsdag.
Så ser det lite kortfattat ut just nu i varje fall. Annars är det mest bara att koncentrera sig på att födelsedagsfirandet för en massa nära och kära bara har börjat. Om jag enbart ska hålla mig till de allra närmaste (och då bortse från att jag själv fyllde år för åtta dagar sedan) fyllde nämligen min far 61 år i går, den andra april, samtidigt som min gudson blev hela två år. Innan jag fortsätter måste jag ju bara som en liten parantes säga att min gudson är ett riktigt praktexemplar till unge på alla sätt och vis. Det är ju bara att titta på honom, så fin han är:
Perfekt näsa, vackra ögon, jättefina läppar och världens sötaste öron. :-)
Och så här ser han ut när han glufsar i sig av sin födelsedagstårta.
Vidare lär jag delge mig av en bild på födelsedagsbarnet som såg dagens ljus för första gången för 61 år sedan och det är nämligen min stora, tjocka far. :-)
En sliten kropp efter ett hårt arbetsliv må han ha och han är nog så bångstyrig som är ganska synonymt för de av det manliga släktet när de kommer upp sig i åren, men annars är han ung som en tonåring i både själ och hjärta och även till viss del i utseendet. ;-)
Vidare fyller min mellansyster år i morgon, den fjärde april, då hon blir aktningsvärda 34 år och det måste jag ju åtminstone fira med en liten bild på henne här:
Tänk, vad bra hon hade passat som bartender, men den karriären lade hon ned för länge sedan. *ler*
Sedan har vi plötsligt den åttonde april och då fyller min äldsta systerdotter hela tio år. Tänk, tvåsiffrigt. Det är bara alldeles galet för vuxet för en sådan liten tjej. Kolla in, hur söt hon är:
Och som om inte detta vore nog har jag en alldeles egen karl som fyller den trettonde april också. Frågan är dock vad jag ska göra av honom då? Det finns ingen mer anti-födelsedagsfirare än min käresta. Någon bild ville han inte ställa upp på denna gång heller. :=)
Men seriöst alla ni som är i planerar-barn-stadiet, kan ni inte försöka klämma ut dem lite mer spritt under året? Jag går jämt i personlig konkurs när så många familjemedlemmar, och dessutom nära vänner, släktingar och goda bekantskaper, fyller år under mars och april. Allesammans.
/Jojis
Klockan 08:00 befann jag mig på Centrallasarettet på deras labb för att lämna blodprov. Min andra vända cellgifter skulle påbörjas i morgon och är det något som kommer att vara drygt när det handlar om detta med cellgifter så är det att det tas ständiga blodprover och alltid inför själva cytostatikakuren. I morgon förmiddag är det ju då meningen att jag ska få cellgifter en andra gång.
Well, efter att jag varit på labb fick jag skjuts av pappa min till Karolinska i Solna. Jag skulle vara där klockan 10:00 då jag var ditkallad på en PET-röntgen. Förenklat uttryck kan man säga att den radioaktivitet, som inför denna röntgen sprutas in i min kropp, per automatik kommer att söka sig till aktiva cancerceller. Svaren som jag väntar på ska väl förhoppningsvis utesluta en gång för alla att jag inte har cancer på fler ställen.
På väg tillbaka till Västerås sedan ringde min mobiltelefon. Det var en dam från Dagvårdsavdelningen på Onkologen i Västerås. Hon hade fått mina provsvar på de prover som jag lämnat tidigare på förmiddagen och hon meddelade mig att värdena på mina vita blodkroppar var för låga för att de skulle kunna ge några cellgifter just i morgon.
Detta innebär att jag just nu får avvakta över helgen, lämna nya blodprov på måndag förmiddag och därefter få reda på igen om värdena är för låga eller ej. Skulle de se okej ut antar jag att det blir på tisdag som jag får nästa omgång cellgifter.
Åh, det är så trist när det blir minsta lilla strul i ett liv som jag annars försöker få lite inrutat just nu. Blir det cellgifter på tisdag kan jag exempelvis inte följa med ned på konferens i Jönköping där jag annars ska vara tisdag till onsdag.
Så ser det lite kortfattat ut just nu i varje fall. Annars är det mest bara att koncentrera sig på att födelsedagsfirandet för en massa nära och kära bara har börjat. Om jag enbart ska hålla mig till de allra närmaste (och då bortse från att jag själv fyllde år för åtta dagar sedan) fyllde nämligen min far 61 år i går, den andra april, samtidigt som min gudson blev hela två år. Innan jag fortsätter måste jag ju bara som en liten parantes säga att min gudson är ett riktigt praktexemplar till unge på alla sätt och vis. Det är ju bara att titta på honom, så fin han är:
Perfekt näsa, vackra ögon, jättefina läppar och världens sötaste öron. :-)
Och så här ser han ut när han glufsar i sig av sin födelsedagstårta.
Vidare lär jag delge mig av en bild på födelsedagsbarnet som såg dagens ljus för första gången för 61 år sedan och det är nämligen min stora, tjocka far. :-)
En sliten kropp efter ett hårt arbetsliv må han ha och han är nog så bångstyrig som är ganska synonymt för de av det manliga släktet när de kommer upp sig i åren, men annars är han ung som en tonåring i både själ och hjärta och även till viss del i utseendet. ;-)
Vidare fyller min mellansyster år i morgon, den fjärde april, då hon blir aktningsvärda 34 år och det måste jag ju åtminstone fira med en liten bild på henne här:
Tänk, vad bra hon hade passat som bartender, men den karriären lade hon ned för länge sedan. *ler*
Sedan har vi plötsligt den åttonde april och då fyller min äldsta systerdotter hela tio år. Tänk, tvåsiffrigt. Det är bara alldeles galet för vuxet för en sådan liten tjej. Kolla in, hur söt hon är:
Och som om inte detta vore nog har jag en alldeles egen karl som fyller den trettonde april också. Frågan är dock vad jag ska göra av honom då? Det finns ingen mer anti-födelsedagsfirare än min käresta. Någon bild ville han inte ställa upp på denna gång heller. :=)
Men seriöst alla ni som är i planerar-barn-stadiet, kan ni inte försöka klämma ut dem lite mer spritt under året? Jag går jämt i personlig konkurs när så många familjemedlemmar, och dessutom nära vänner, släktingar och goda bekantskaper, fyller år under mars och april. Allesammans.
/Jojis
Kommentarer
Postat av: elana
Hej!
Vilken kämparglöd! Jag beundrar dig verkligen.
Fortsätt i den här riktningen så kommer ingen jäkla cancer kunna stoppa dig!
Kram
Trackback
